Kina, Indien och Ryssland – ny mäktig allians eller önskedröm?

Shanghai Cooperation Organisation presenterade nyligen en alternativ politisk och ekonomisk vision för världen, men underliggande motsättningar kan försvåra samordning inom handel och finansiellt samarbete. 

Det såg imponerande ut. I en välregisserad uppvisning av solidaritet skakade ledarna för Kina, Ryssland och Indien hand, log och stod sida vid sida – både bokstavligt och bildligt – i opposition mot USA:s dominans i den globala ordningen. 

Toppmötet i Tianjin, Kina, var kanske det mest framgångsrika i SCO:s historia. Över 20 ledare från icke-västerländska länder deltog, däribland president Putin och premiärminister Modi. I sitt huvudtal lyfte president Xi Jinping fram behovet av att praktisera ”äkta multilateralism”, en tydlig markering mot USA:s nuvarande handelspolitik. 

Denna enighet stod i skarp kontrast till Washingtons agerande under det senaste halvåret, med hot om och införande av tullar mot både allierade och rivaler. Att Modi mötte Putin och Xi bara dagar efter att Trump höjde tullarna på indiska varor till 50 procent – som straff för indiska oljeinköp från Ryssland – var knappast en slump. 

Men bortom de välkoreograferade bilderna, vad uppnådde SCO egentligen? Bidrar det till att positionera Kina och dess allierade som seriösa utmanare till USA:s globala ledarskap? Eller döljer leendena djupa sprickor i ett partnerskap med motstridiga intressen? Sanningen ligger troligen någonstans däremellan. 

trump som enande kraft 

President Trumps tullpolitik har blivit en gemensam nämnare för SCO-länderna 

”Trumps tullar mot Indien och Kina, samt den allmänna oförutsägbarheten i amerikansk handelspolitik, skapar osäkerhet”, säger Bert Burger, ekonom på Atradius. ”Kina, Indien och Ryssland använde SCO för att signalera sitt engagemang för finansiell integration, handelsdiversifiering och samarbete – som en motvikt till instabiliteten i USA.” 

Kina ser Trumps agerande som en möjlighet att vinna nya allierade, medan Indien har drabbats direkt av de senaste strafftullarna. Delhi hoppades först gynnas av USA:s tullar på kinesiska varor, men när Trump även riktade tullar mot Indien försvann den förhoppningen. 

”Det är nu svårare att övertyga multinationella företag att flytta produktion från Kina till Indien”, säger Bart Poublon, chef för Risk Services i Asien och Oceanien. ”Om Indien får högre tullar än konkurrenter som Vietnam eller Bangladesh, förlorar landet sin attraktionskraft som alternativ till Kina.” 

Indiens deltagande i SCO kan ses som en markering mot Washington. Ryssland, som är sanktionerat av väst och säljer sin olja till Kina och Indien, har egna skäl att stärka banden med den icke-västerländska världen. Pakistan, en annan deltagare, är beroende av Kina för militär utrustning. 

Stark symbolik, blygsamma resultat 

SCO lyckades skapa en antiamerikansk enighet, men konkreta framsteg var begränsade. 

”Efter år av spänningar har Indien och Kina nyligen kommit överens om att återuppta direktflyg, öppna gränshandelsvägar och inrätta en gemensam expertgrupp för att hantera gränstvister”, säger Christian Bürger, seniorredaktör på Atradius. ”De har även lovat att förenkla visumprocesser och främja kulturellt och ekonomiskt utbyte.” 

Detta kan öppna för gemensamma infrastrukturprojekt och stärkt samarbete inom teknik och klimat. Indien är redan beroende av Kina för viktiga insatsvaror, särskilt inom läkemedelsindustrin, och effektivare leveranskedjor kan gynna båda parter. 

”Kina ser Indien som den enda stora marknaden för kinesiska konsumtionsvaror med tillväxtpotential”, säger Bert Burger. ”Indien behöver Kinas mineraler och maskiner, medan Kina ser till Indiens enorma konsumentbas, särskilt med tanke på nya handelshinder mot väst.” 

Grundläggande spänningar kvarstår 

Trots förbättrade relationer finns djupa motsättningar mellan Indien och Kina. 

Kina lovade 1,4 miljarder dollar till ett SCO-bankkonsortium, och både Kina och Ryssland föreslog en SCO-utvecklingsbank som alternativ till dollardominansen. Men Indien och Kina står fortfarande långt ifrån varandra i flera grundläggande frågor. 

”Gränstvisten i Ladakh och Arunachal Pradesh är långt ifrån löst”, säger Christian Bürger. ”Kinas nära band med Pakistan oroar Indien, särskilt efter den väpnade konflikten i maj. Förtroendet mellan länderna är fortfarande bräckligt efter gränskonflikterna 2020.” 

Indien är också skeptiskt till Kinas ambitioner att leda den icke-västerländska världen. Handelsbalansen är starkt till Kinas fördel, och Indien vill behålla sin ekonomiska självständighet. Sedan 2021 har landet undertecknat flera handelsavtal, bland annat med Storbritannien. 

”Indien är inte intresserat av en stark antiamerikansk hållning”, säger Bert Burger. ”Inom BRICS har Indien varit avvaktande mot kinesiska och ryska initiativ att bygga ett block mot väst. Delhis distans till USA är mer symbolisk än verklig.” 

Osäkerheten ökar handelsrisken 

Varmare relationer kan skapa möjligheter, men osäkerheten kvarstår.

Upptiningen mellan Kina och Indien kan fortsätta, med kulturella utbyten, tekniskt samarbete och gradvisa framsteg i gränsförhandlingarna. Men frågan är om detta kan övervinna den djupa rivaliteten på längre sikt. 

”För företag innebär situationen ökad osäkerhet”, säger Bart Poublon. ”Kommer samarbetet att bestå eller kollapsa på grund av strategiska motsättningar? Om Trumps tullar mot Indien försvinner kan Delhi få ett övertag och närma sig USA igen. Företag måste vara beredda på snabba förändringar.” 

Det som är tydligt är att även om Kina, Indien och Ryssland visar upp en enad front, har de olika motiv för sin solidaritet. Interna spänningar kan snart komma upp till ytan. SCO-mötet i Tianjin var en PR-seger för Kina, men det återstår att se om det leder till verkliga ekonomiska genombrott.